Camille Pissarro – impresjonismens far, Pontoise og Éragny

Camille Pissarro är impressionismens sammanhållande kraft och den enda av rörelsens konstnärer som ställde ut på samtliga åtta impressionistiska utställningar mellan 1874 och 1886. Han var äldst i gruppen, fattigast under längst tid och mest generös med sitt kunnande – en konstnär vars tavlor sällan skriker men som nästan alla de andra vände sig till när de behövde råd. Paul Cézanne, Paul Gauguin och Vincent van Gogh lärde sig alla något avgörande av honom, och Gauguin kallade honom helt enkelt «far Pissarro».

Den här sidan följer Pissarro från födelseön Sankt Thomas i Danska Västindien till bondbyarna Pontoise och Éragny och vidare till hotellfönstren i Paris där han målade sina sena stadsbilder. Vi går igenom hans viktigaste verk, den teknik som förändrades fyra gånger under ett långt liv, hans anarkistiska övertygelse, hans roll som lärare för nästa generation samt var hans målningar finns i dag – inklusive de nordiska samlingarna. Sist finns en praktisk genomgång av hur hans dämpade gröna, ockra och gråblå toner fungerar i ett svenskt hem.

Innehåll
↓ Vem var Camille Pissarro?
↓ Från Danska Västindien till Éragny
↓ Pissarros viktigaste verk
↓ Teknik, färg och konstnärlig signatur
↓ Anarkisten Pissarro
↓ Läraren – Cézanne, Gauguin och Gauguins efterföljare
↓ Pissarro, Norden och Sverige
↓ Pissarros bildvärld i hemmet
↓ Tidslinje över liv och karriär
↓ Relaterade konstnärer och rörelser
↓ Vanliga frågor om Camille Pissarro

Vem var Camille Pissarro?

Jacob Abraham Camille Pissarro föddes den 10 juli 1830 i Charlotte Amalie på ön Sankt Thomas, som då var en del av Danska Västindien. Fadern Frédéric var fransk-portugisisk jude och drev en järnhandel i hamnstaden; modern Rachel var född på ön. Familjens ställning var dubbelt marginell – judisk i en kreolsk kolonialstad, fransktalande under dansk flagg – och det präglade sonen. Pissarro förblev dansk medborgare hela sitt liv och ansökte aldrig om franskt medborgarskap, trots att han bodde i Frankrike i nästan femtio år och blev en av landets mest inflytelserika målare.

Kortfakta: Född 10 juli 1830 i Charlotte Amalie, Sankt Thomas, Danska Västindien. Död 13 november 1903 i Paris, begravd på Père Lachaise. Dansk medborgare hela livet. Den enda konstnären som deltog i alla åtta impressionistiska utställningar 1874–1886. Verkkatalogen från 2005, sammanställd av Joachim Pissarro och Claire Durand-Ruel Snollaerts, listar 1 529 målningar. Cirka 1 500 dukar förstördes av preussiska soldater i Louveciennes vintern 1870–71. Auktionsrekord: Le Boulevard de Montmartre, matinée de printemps (1897) såldes för 19,9 miljoner pund på Sotheby's i London den 5. februar 2014. Musée d'Orsay i Paris äger ett fyrtiotal av hans målningar.

Pissarro var ni år eldre enn Cézanne, ti år eldre enn Monet og atten år eldre enn Gauguin. Aldersforskjellen gjorde ham til gruppens naturlige megler i en krets som ellers var full av rivalisering og sårede egoer. Da impresjonismen som bevegelse var i ferd med å sprekke på 1880-tallet, var det Pissarro som holdt den sammen - og da den likevel sprakk, var han den eneste som gikk videre inn i neste fase og prøvde ut neoimpresjonismens punktteknikk i sitt sekstiende leveår.

Fra Dansk Vestindia til Éragny

Oppveksten i Karibia og flukten til Venezuela

Pissarro ble sendt på internatskole utenfor Paris som tolvåring og vendte tilbake til Sankt Thomas i 1847 for å arbeide i farens handelsbod. Han tegnet i smug på lageret. I 1852 forlot han hjemmet uten foreldrenes tillatelse sammen med den danske kunstneren Fritz Melbye og tilbrakte to år i Caracas i Venezuela. Der produserte han hundrevis av tegninger og akvareller av markeder, palmer og arbeidende mennesker. Motivvalget - vanlige folk i arbeid, ikke helter og guder - ble varig for hele hans kunstnerskap.

Paris, Corot og Académie Suisse

I 1855 flyttet Pissarro permanent til Paris, samme år som verdensutstillingen viste Gustave Courbets realisme for et internasjonalt publikum. Han studerte ved École des Beaux-Arts og ved det friere Académie Suisse, der ingen lærer korrigerte, og hvem som helst kunne male etter modell mot en lav avgift. Der møtte han Claude Monet og senere Cézanne. Hans første egentlige læremester ble landskapsmaleren Camille Corot, som lærte ham å arbeide direkte etter naturen og å bygge et bilde på valører snarere enn konturer.

Katastrofen i Louveciennes 1870

Da krigen mellom Frankrike og Preussen brøt ut i juli 1870, bodde familien i Louveciennes vest for Paris. Ettersom Pissarro var dansk statsborger, kunne han ikke innkalles til den franske hæren, men han kunne heller ikke bli værende. I september rekvirerte prøyssiske tropper huset. Soldatene brukte lerretene som tepper i gjørmen på gårdsplassen og som beskyttelse for forklærne i slakteriet. Av de rundt 1 500 maleriene Pissarro etterlot seg, overlevde omkring førti. Det er det største enkeltstående tapet av et kunstnerskap i impresjonismens historie, og det er grunnen til at Pissarros tidlige periode i dag er så sparsomt representert i museumssamlingene.

London, Pontoise og Éragny

Familien flyktet først til vennen Ludovic Pipettes gård i Montfoucault og deretter, i desember 1870, til London, der de slo seg ned i forstaden Norwood. I London møtte Pissarro kunsthandleren Paul Durand-Ruel, som skulle bli hans viktigste økonomiske støtte i tretti år, og studerte de engelske landskapsmalerne sammen med Monet. I 1872 vendte han tilbake til Frankrike og slo seg ned i Pontoise nordvest for Paris, der han ble værende i tolv år. Fra 1884 til sin død bodde han i landsbyen Éragny-sur-Epte i Normandie, i et hus med hage som Monet hjalp ham med å kjøpe.

Pissarros viktigste verk

Boulevard de Montmartre-serien (1897)

Vinteren og våren 1897 leide Pissarro et rom på Hôtel de Russie i hjørnet av Boulevard des Italiens og Rue Drouot og malte utsikten over Boulevard de Montmartre i forskjellig lys, vær og på ulike tider av døgnet. Serien er hans mest kjente og mest etterspurte. Et av disse verkene, Le Boulevard de Montmartre, matinée de printemps, ble solgt hos Sotheby's i London 5. februar 2014 for 19,9 millioner pund, tilsvarende omtrent 32 millioner dollar – mer enn dobbelt så mye som den tidligere rekorden, Les Quatre Saisons fra 1872, som ble solgt for 14,6 millioner dollar hos Christie's 6. november 2007. Lerretet var kjøpt i 1923 av den tysk-jødiske industrimannen Max Silberberg, hvis samling ble tvangssolgt under nazitiden i 1935–36, og ble langt senere tilbakeført til arvingene.

Den hvite frosten og jordbrukslandskapene rundt Pontoise

Under Pontoise-årene malte Pissarro pløyde åkrer, kålåkre, bygdeveier og fabrikkskorsteiner ved elven Oise. Gelée blanche (Hvit frost) fra 1873, i dag på Musée d'Orsay, ble vist på den første impresjonistiske utstillingen i 1874 og ble ledd ut av kritikerne – en anmelder skrev at lerretet manglet både topp og bunn, forside og bakside. I dag regnes det som et av bevegelsens tekniske nøkkelverk: en åker i motlys bygget utelukkende av korte, kjølig-varme penselstrøk uten én eneste kontur.

Det røde taket og de trebevokste skråningene

Motiver som Les Toits rouges (1877) viser Pissarros vane med å plassere en bygningsmasse bak et gitter av nakne grener. Bildet blir et rutenett av varme rødbrune felter sett gjennom et kaldt nettverk – et grep som Cézanne studerte nøye, og som senere kommer tilbake i kubismens måte å la forgrunn og bakgrunn ligge i samme plan. Verket finnes på Musée d'Orsay og er et av de tydeligste eksemplene på hvor nært de to kunstnerne arbeidet sammen under Pontoise-årene.

Figurmaleriet og markedsscenene

Fra slutten av 1870-årene flyttet Pissarro figurene frem i bildet. Bondekvinner som hviler i gresset, epleplukkere, kyllinghandlere på markedet i Gisors. I motsetning til Edgar Degas ga han aldri modellene sine karikaturtrekk, og i motsetning til salongmaleriets bonderomantikk gjorde han dem aldri søte. De står støtt, tar plass og arbeider. Serien var Pissarros svar på spørsmålet om hvordan et moderne maleri kunne skildre arbeid uten verken å idealisere eller latterliggjøre det.

"Salig er den som ser skjønnhet på ydmyke steder der andre ikke ser noe som helst." – tilskrevet Camille Pissarro

Teknikk, farge og kunstnerisk signatur

Den jordnære paletten

Där Monet drog mot violett och turkos höll sig Pissarro till en dämpad skala: olivgrönt, ockra, terrakotta, blygrått och en kritvit som han använde sparsamt. Färgerna är brutna, sällan rena ur tuben, och ligger i tunna lager som låter dukens väv synas igenom. Resultatet är bilder med låg kontrast och hög inre variation – de blir aldrig påträngande men håller för att betraktas länge. Just den egenskapen gör hans motiv ovanligt tacksamma som väggkonst i ett rum där man vistas varje dag.

Den pointillistiska parentesen 1885–1890

1885 träffade Pissarro den trettio år yngre Georges Seurat och Paul Signac och blev omedelbart övertygad. I fem år målade han enligt pointillismens system, med separerade färgpunkter som skulle blandas i betraktarens öga. Han deltog med neoimpressionistiska verk på den åttonde och sista impressionistutställningen 1886, vilket bidrog till att splittra gruppen. Omkring 1890 övergav han metoden. I ett brev till en kritiker förklarade han att tekniken hindrade honom från att fånga förnimmelser som var flyktiga och rörliga – systemet var för långsamt för det han ville göra.

Ögonsjukdomen och fönsterperspektivet

Från slutet av 1880-talet drabbades Pissarro av en kronisk infektion i tårkanalen som gjorde att han inte tålde damm, blåst och starkt ljus. Att arbeta ute i fält blev svårt under stora delar av året. Lösningen blev att hyra rum högt upp i hus och måla staden genom fönstret. Det är sjukdomen som ligger bakom hela hans sena produktion av stadsbilder från Paris, Rouen, Dieppe och Le Havre – ett av konsthistoriens tydligaste exempel på hur en fysisk begränsning skapar ett nytt bildspråk snarare än att stoppa det.

Grafikern

Pissarro var också en av 1800-talets mest nyskapande etsare och litografer. Tillsammans med Degas experimenterade han med akvatint, torrnål och bruna bottentoner i upplagor som ofta stannade vid ett tiotal avdrag. Han tryckte många blad själv i ateljén i Éragny på en press som sonen Lucien senare tog med sig till England. För den som samlar svartvit grafik är Pissarros landskapsetsningar bland de mest eftersökta från perioden.

Anarkisten Pissarro

Pissarro var en överbevist anarkist och läste Pierre-Joseph Proudhon och Peter Kropotkin. Övertygelsen var inte en politisk kuliss utan en förklaring till motivvalet: om samhället skulle byggas underifrån var det också underifrån bilderna skulle hämtas. I december 1889 färdigställde han Turpitudes sociales, ett album med tjugoåtta pennteckningar om fattigdom, spekulation, självmord och rikemansfester i det moderna Paris. Omslaget formgavs av sonen Lucien. Albumet var aldrig avsett för försäljning – Pissarro skickade det till sina brorsdöttrar i England för att förklara varför världen såg ut som den gjorde. Originalet finns i dag i en privat samling i Genève och har visats offentligt endast vid ett fåtal tillfällen.

Under Dreyfus-affæren på 1890-tallet stilte Pissarro seg på Émile Zolas og Monets side til forsvar for den uskyldig dømte offiseren, mens flere av hans gamle venner – blant dem Degas og Renoir – gikk i motsatt retning og brøt kontakten med ham. Den jødiske Pissarro fikk i sine siste år oppleve antisemittisme fra personer han hadde stilt ut sammen med i to tiår.

Læreren – Cézanne, Gauguin og Gauguins etterfølgere

Cézanne i Pontoise

Mellom 1872 og 1874 arbeidet Paul Cézanne side om side med Pissarro i Pontoise og Auvers. Den eldre kunstneren fikk den yngre til å lysne paletten, legge bort palettkniven og male direkte etter motivet. De malte de samme utsiktene ved siden av hverandre og byttet noen ganger lerreter. Cézanne kalte senere Pissarro «noe i retning av en far for meg» og mente at han var den første som virkelig hadde lært ham noe. Uten de to årene i Pontoise ville det ikke ha eksistert moderne kunst slik vi kjenner den.

Gauguin, van Gogh og Lucien

Fra 1879 var Paul Gauguin Pissarros elev, den gang fortsatt børsmekler på fritiden. Det var Pissarro som overtalte ham til å stille ut sammen med impresjonistene. Også Vincent van Gogh oppsøkte ham under Paris-årene 1886–88 og tok med seg rådene hans om komplementærfarger til Arles. Sønnen Lucien Pissarro ble selv kunstner og grafiker, flyttet til England og grunnla i 1894 det bibliofile trykkeriet Eragny Press, som ble et viktig bindeledd mellom fransk impresjonisme og den britiske Arts and Crafts-bevegelsen.

Pissarro, Norden og Sverige

Pissarro var den eneste av de store impresjonistene som var nordisk statsborger. Han ble født under dansk flagg, beholdt sitt danske pass til sin død og var dermed formelt utlending i Frankrike, landet hvis malerkunst han var med på å grunnlegge på nytt. Det danske statsborgerskapet fikk svært konkrete følger: Det var nettopp derfor han ikke kunne møte til militærtjeneste i 1870, og derfor han valgte å flykte til London – noe som igjen førte til møtet med Durand-Ruel og impresjonismens første kontakt med det engelske kunstmarkedet.

For den som vil se Pissarro på stedet i Norden, er Göteborgs konstmuseum ved Götaplatsen den selvfølgelige adressen i Sverige. I museets franske samling er impresjonismen representert av Degas, Monet, Pissarro, Renoir og Alfred Sisley, og etasjen rommer dessuten Cézanne, Gauguin og van Gogh – et sammenligningsmiljø som få museer i Nord-Europa kan måle seg med. I Danmark har Ordrupgaard i Charlottenlund nord for København bygget opp en av Europas sterkeste privatgrunnlagte impresjonistsamlinger og har kjøpt inn verk av Pissarro til sin franske avdeling.

Sammenhengen med svensk kunst går også den andre veien. De svenske kunstnerne som på 1880-tallet dro til Frankrike og bosatte seg i Grez-sur-Loing, kom hjem med den samme grunnideen som Pissarro hadde drevet med i tjue år: mal ute, mal det nærmeste, stol på øyet fremfor akademiet. Opprøret som førte til Opponenternas brudd med Kunstakademiet i 1885, hadde røtter nettopp i den franske friluftstradisjonen. Hvis du vil følge den videre inn i svensk kunst, finner du en oversikt blant våre klassiske kunstbilder.

Pissarros billedverden i hjemmet

Pissarro er i interiørsammenheng en av de mest anvendelige impresjonistene, nettopp fordi fargeskalaen hans har lav metning. En Monet trekker til seg all oppmerksomhet i et rom. En Pissarro harmonerer med møbler, tekstiler og dagslys uten å ta over. De olivengrønne, okerfargede og gråblå tonene hans ligger nær paletten som dominerer svensk interiør – lin, ubehandlet tre, kalkmaling – og derfor blir en Pissarro-plakat snarere en forlengelse av rommet enn et avbrudd i det.

Bybildene fra boulevardene fungerer best i formater som gir plass til dybden: De er bygget rundt et forsvinningspunkt og trenger minst 50 × 70 cm for at gateperspektivet skal fungere. Landskapene fra Pontoise og Éragny tåler derimot å henges smått og tett, siden de mangler et enkelt blikkfang og holder sammen også i gruppe. En opphenging med tre til fem mindre landskapsmotiver i samme ramme gir en rolig, helhetlig flate – se vår guide til bildevegger for målsetting og avstander.

Tips: Gi Pissarro en varm ram i eik, valnøtt eller ubehandlet ask i stedet for svart. Den svarte rammen skaper en hard kant mot et bilde som mangler harde kanter, og kontrasten tar livet av de dempede valørene. Velg også en passepartout i offwhite i stedet for helt hvit – den rene hvite tonen får Pissarros brutte farger til å se skitne ut, mens en varm hvit kant fremhever dem. Les mer om dette i vår guide til innramming.

Belysningen spiller en større rolle for Pissarro enn for de fleste andre. Lerretene hans er malt i dagslys og mister liv under kald LED-belysning. Hvis motivet henger på en vegg som bare får kunstig lys om kvelden, bør du velge en lyskilde med en fargetemperatur på rundt 2 700 kelvin og høy fargegjengivelsesindeks, slik at de grønne og okerfargede tonene henger sammen. For deg som vil bygge videre på hele rommet i stedet for et enkelt maleri, går vår gjennomgang av hvordan du velger riktig kunst gjennom både proporsjoner og plassering. Motiver i samme dempede fargeskala finner du blant våre beigefargede plakater og blant naturmotivene.

Tidslinje over liv og karriere

1830 – Fødes 10. juli i Charlotte Amalie på Sankt Thomas i Dansk Vestindia.
1852 – Forlater hjemmet sammen med den danske kunstneren Fritz Melbye og reiser til Caracas i Venezuela.
1855 – Bosetter seg i Paris; studerer ved École des Beaux-Arts og Académie Suisse.
1859 – Debuterer på Parissalongen med et landskap; møter Monet på Académie Suisse.
1870 – Preussiske tropper rekvirerer huset i Louveciennes; rundt 1 500 malerier blir ødelagt. Familien flykter til London i desember.
1872 – Bosetter seg i Pontoise; Cézanne følger etter, og de arbeider side om side i to år.
1874 – Deltar på den første impresjonistutstillingen med blant annet Gelée blanche.
1879 – Tar imot Paul Gauguin som elev.
1884 – Flytter til Éragny-sur-Epte i Normandie, der han blir boende resten av livet.
1885 – Møter Seurat og Signac; innleder sin pointillistiske periode.
1886 – Stiller ut på den åttende og siste impresjonistutstillingen – den eneste kunstneren som har deltatt på samtlige.
1889 – Fullfører albumet Turpitudes sociales med tjueåtte anarkistiske pennetegninger.
1890 – Forlater pointillismen og går tilbake til et friere penselstrøk.
1897 – Maler Boulevard de Montmartre-serien fra Hôtel de Russie i Paris.
1903 – Dør 13. november i Paris, 73 år gammel.
2014 – Le Boulevard de Montmartre, matinée de printemps selges for 19,9 millioner pund og setter kunstnerens auksjonsrekord.
2025 – The Honest Eye, den første store amerikanske retrospektive utstillingen på over førti år, åpner på Denver Art Museum 26. oktober etter først å ha vært vist på Museum Barberini i Potsdam.

Relaterte kunstnere og bevegelser

Pissarro står i sentrum av et nettverk som strekker seg over fire tiår med fransk kunst. Nærmest ham står Claude Monet, som han ble kjent med allerede på Académie Suisse og forble venn med hele livet, og Pierre-Auguste Renoir, hvis livsglade figurmaleri utgjør en nesten komisk motpol til Pissarros alvor. Bevegelsens felles historie og kjennetegn går vi gjennom på siden om impresjonismen.

Videre i tid leder sporene til postimpresjonismen gjennom Cézanne og Gauguin, og til Georges Seurat gjennom den neoimpresjonistiske parentesen. Bakover i tid går de til Corot og til realismens Courbet og Millet, hvis bondemotiver Pissarro overtok, men befridde for patos. Hele Bozettos samlede gjennomgang av kunstnere, epoker og bevegelser finnes i vår kunnskapsbank.

Vanlige spørsmål om Camille Pissarro

Hvis du vil ta impresjonismens dempede side inn i ditt eget hjem, finner du Pissarros samtidige og etterfølgere blant våre postere av kjente kunstnere. Alle motivene trykkes på FSC-merket papir i Sverige og sendes beskyttet i hylse. En fordypning i faktagrunnlaget finnes også i artikkelen om kunstneren på svenske Wikipedia og i samlingspostene hos Musée d'Orsay.