Marc Chagall – drømmer, farger og den poetiske modernismens mester
Marc Chagall malte en verden der tyngdekraften slutter å gjelde: elskende svever over hustakene, en fiolinspiller balanserer på et grønt tak, og en ku ser drømmende ut mot betrakteren. Kunsten hans lar seg ikke sortere inn i én bestemt bevegelse, og nettopp det var poenget. Chagall (1887–1985) hentet fritt fra kubismens oppsplittede former, fauvismens sterke farger og symbolismens drømmeverden, men forente alt til noe dypt personlig - et billedspråk bygget på minner, kjærlighet og den jødiske landsbyen han vokste opp i. En plakat signert Chagall bringer med seg noe av denne svevende poesien inn i hjemmet.
Bak de tilsynelatende lette, eventyrlige motivene fantes et liv preget av to verdenskriger, eksil og tap. Mannen som ble en av 1900-tallets mest folkekjære kunstnere, flyktet fra nazismen, mistet sitt livs store kjærlighet og skapte likevel bilder fulle av lys og håp helt til det siste. Denne faktasiden gjennomgår Marc Chagalls biografi, hans mest kjente verk, hans særegne teknikk og hvordan de drømmeaktige motivene hans fortsatt pryder vegger i hjem over hele Norden.
Innhold
↓ Hvem var Marc Chagall?
↓ Fra Vitebsk til Paris
↓ De mest kjente verkene
↓ Chagalls teknikk og billedverden
↓ Glassmalerier, operatak og arv
↓ Chagall i hjemmet
↓ Tidslinje
↓ Relaterte kunstnere
↓ Vanlige spørsmål
Hvem var Marc Chagall?
Marc Chagall var en russisk-fransk kunstner av jødisk avstamning, født i 1887 i byen Vitebsk i det daværende russiske imperiet og virksom det meste av livet i Frankrike. Han regnes som en av modernismens mest selvstendige skikkelser - en maler som sto nær den parisiske avantgarden, men aldri lot seg innordne i én bestemt bevegelse. I løpet av en karriere på nesten åtti år arbeidet han ikke bare med maleri, men også med glassmalerier, mosaikker, keramikk, bokillustrasjoner, teaterdekorasjoner og monumentale takmalerier.
Det som gjør Chagalls kunst umiddelbart gjenkjennelig, er dens drømmeaktige logikk. I bildene hans svever mennesker og dyr fritt i luften, fargene følger følelsen snarere enn virkeligheten, og motivene hentes fra minnene om barndommens Vitebsk: trehusene, synagogen, markedsplassen, fiolinspilleren, kua og hanen. Kunsthistorikere har kalt ham en forløper for surrealismen, men Chagall selv tok avstand fra merkelappen. De svevende skikkelsene hans var for ham ikke uttrykk for det ubevisste, men for kjærlighet, lengsel og åndelig opplevelse.
Chagall var samtidig en dypt personlig og en universell kunstner. Han forble hele livet forankret i sin jødiske oppvekst og det østeuropeiske shtetl-livet, men temaene hans – kjærligheten, minnet, troen, eksilet – taler til alle. Denne dobbeltheten, det lokale og det allmenngyldige i forening, gjorde ham til en av 1900-tallets mest elskede kunstnere og en av dem som ble mest utbredt gjennom reproduksjoner og plakater.
Kort fortalt: Født 7. juli 1887 i Vitebsk, Det russiske imperiet (dagens Belarus). Død 28. mars 1985 i Saint-Paul-de-Vence, Frankrike, 97 år gammel. Nasjonalitet: russisk-fransk, av jødisk opphav. Bildespråk: personlig modernisme med innslag av kubisme, fauvisme og symbolisme. Takmaleriet i Paris-operaen (Opéra Garnier) ble innviet i 1964 og dekker cirka 220 kvadratmeter. Musée national Marc Chagall i Nice åpnet i 1973. Auksjonsrekord: Les Amoureux (1928) ble solgt for 28,5 millioner dollar hos Sotheby's i New York 14. november 2017. Svensk tilknytning: FNs fredsvindu i New York, innviet i 1964, er viet den svenske FN-sjefen Dag Hammarskjöld.
Fra Vitebsk til Paris
Moishe Shagal, som han het ved fødselen, kom til verden 7. juli 1887 som den eldste av ni barn i en fattig jødisk familie i Vitebsk. Faren arbeidet på et sildekjølelager, og moren drev en liten landhandel. Oppveksten i det hasidiske, jødiske Vitebsk – med trehusene, markedene og de religiøse høytidene – ble en uutømmelig billedkilde som Chagall skulle øse av gjennom hele livet, lenge etter at han hadde forlatt byen.
De første studieårene
Chagall fikk sin første undervisning hos den lokale maleren Jehuda Pen i Vitebsk og flyttet i 1907 til hovedstaden Sankt Petersburg. Der studerte han blant annet ved Zvantseva-skolen under scenografen og kunstneren Léon Bakst, kjent for Ballets Russes. I den strengt regulerte tsarbyen, der jøder trengte særskilt tillatelse for å bo, begynte han å utvikle den frie, fabulerende stilen som skulle bli hans signatur.
Gjennombruddet i Paris
I 1910 reiste den unge Chagall til Paris, byen som på den tiden var hele kunstverdenens sentrum. Han slo seg ned i kunstnerkolonien La Ruche i Montparnasse, der han ble kjent med malere som Amedeo Modigliani, Fernand Léger og Robert Delaunay samt poetene Guillaume Apollinaire og Blaise Cendrars. Her møtte han kubismen og den nye, lyssterke fargebruken, og kunsten hans tok et avgjørende steg. Verk som Jeg og landsbyen (1911) og Selvportrett med sju fingre (1912–13) hører til denne første strålende Paris-perioden, da han forente minnet om Vitebsk med den franske avantgardens formverden.
Krig, revolusjon og eksil
En resa hem till Vitebsk 1914 blev längre än planerat: första världskrigets utbrott hindrade Chagall från att återvända till Paris. Han stannade i Ryssland, gifte sig 1915 med sin stora kärlek Bella Rosenfeld och utnämndes efter ryska revolutionen till konstkommissarie i Vitebsk 1918. Han grundade en konstskola i staden, men lämnade den 1920 efter konflikter med den mer strikt abstrakta suprematismen kring Kazimir Malevitj. Efter en tid i Berlin återvände Chagall till Paris 1923, och där höll han sin första retrospektiva utställning redan 1924. När nazismen växte tvingades han på flykt igen: 1941 lämnade han det ockuperade Frankrike för USA, där hans hustru Bella avled 1944. Först 1948 kunde han återvända för gott till Frankrike, där han bosatte sig i södern och verkade fram till sin död 1985.
Åren på Rivieran
De sista decennierna av Chagalls liv tillbringades i solen kring franska Rivieran, först i Vence och från 1966 i grannbyn Saint-Paul-de-Vence. Här gifte han 1952 om sig med Valentina Brodsky, kallad Vava, som blev hans nära livskamrat och den som skötte hans växande konstnärskap. Under dessa år vidgades hans verksamhet dramatiskt: han började arbeta med keramik, mosaik, skulptur och framför allt glasmålning, och tog emot allt fler beställningar på monumentala offentliga verk. Ljuset och den mättade färgen i södern satte tydliga spår i hans senare bilder, och trots att han närmade sig nittioårsåldern arbetade han med oförminskad energi ända in i det sista. När han avled 1985 hade han hunnit bli en av de sista överlevande giganterna från det tidiga 1900-talets parisiska avantgarde.
De mest kända verken
Chagalls produktion spänner över nästan åtta decennier och rymmer allt från intima kärleksmålningar till väldiga offentliga verk. Flera av hans bilder hör idag till de mest reproducerade i västvärlden, och deras marknadsvärde är högt: målningen Les Amoureux från 1928 såldes 2017 för 28,5 miljoner dollar och blev därmed hans dyraste verk på auktion, långt över det tidigare rekordet på 14,8 miljoner från 1990.
Jag och byn
Jag och byn (1911) är ett av Chagalls mest berömda tidiga verk och en nyckel till hela hans bildvärld. I en cirkulär, nästan drömlik komposition möts en grön mansprofil och en kos ansikte i en tyst blick, medan minnesbilder ur bylivet – en bonde med lie, en kvinna, kyrkor och trähus – flyter samman kring dem. Målningen förenar kubismens geometriska uppbrytning med en varm nostalgi efter barndomens Vitebsk och visar hur Chagall redan tidigt vägrade skilja på det verkliga och det inre.
Bursdagen och kärleksmotiven
Kärleken till Bella är kanske Chagalls mest genomgående tema. I Födelsedagen (1915) svävar konstnären själv upp i luften och böjer sig i en omöjlig båge för att kyssa sin älskade, som håller en bukett blommor i ett enkelt rum. Samma svävande lycka återkommer i otaliga verk med älskande par som lyfter från marken, buketter, månljus och husfasader. Dessa motiv – där kärleken bokstavligen upphäver tyngdlagen – hör till de mest folkkära i hela hans produktion och pryder idag väggar över hela världen.
Fiolspelaren
Fiolspelaren är en av Chagalls mest ikoniska gestalter och återkommer i flera versioner. Musikern som balanserar på ett tak, klädd i grönt mot en bakgrund av snötäckta hus, blev en symbol för det östeuropeiska judiska livet och dess tradition av att hålla musiken vid liv under livets stora högtider. Motivet var så starkt att det senare inspirerade titeln till musikalen Spelman på taket. Fiolen, klezmermusiken och den svävande spelmannen förenar hos Chagall det religiösa, det festliga och det vemodiga.
Den vita korsfästelsen och de bibliska verken
Under 1930-talet, när förtrycket mot judarna i Europa tilltog, målade Chagall Den vita korsfästelsen (1938), där Kristus på korset omges av scener av judiskt lidande – brinnande synagogor, flyende människor, plundrade byar. Verket, som idag hänger på Art Institute of Chicago, blev en av 1900-talets starkaste bilder av förföljelse. Chagalls livslånga engagemang för den bibliska berättelsen mynnade senare ut i den stora sviten Le Message Biblique, som utgör grunden för museet i hans namn i Nice.
"I vårt liv finns det en enda färg, som på en konstnärs palett, som ger mening åt livet och konsten. Det är kärlekens färg." – Marc Chagall
Chagalls teknik och bildvärld
Det som gör en bild av Chagall omedelbart igenkännlig är inte en enskild teknik utan en hel logik för hur en bild får se ut. Han kombinerade en fri, nästan barnslig teckning med ett raffinerat färgsinne och en drömvärld där rummets och tyngdlagens regler satts ur spel. Han beskrev själv sitt arbete som något som måste komma inifrån snarare än från intellektet.
Färg som känsla
Färgen var det allra viktigaste för Chagall. Han lade djupa blå, glödande röda och lysande gröna toner sida vid sida, ofta utan hänsyn till hur ett föremål ser ut i verkligheten – en häst kan vara blå, ett ansikte grönt, en himmel röd. Denna frihet lärde han sig delvis av fauvismen, men han använde den för sina egna, känslomässiga syften. "Färgen är allt", lär han ha sagt; när färgen är rätt är också formen rätt. Det ljusspel han utvecklade i sina glasmålningar under den senare delen av livet växte direkt ur denna färgkänsla.
Det svevende og drømmeaktige
Chagalls mest kjente grep er opphevingen av tyngdekraften. Mennesker og dyr svever, elskende flyr over hustakene, og gjenstander ser ut til å flyte i et rom uten fast bunn. Denne drømmelogikken fikk noen til å kalle ham surrealist, men i motsetning til Salvador Dalí og André Breton hentet Chagall ikke bildene sine fra det ubevisstes mørke, men fra minne og følelse. Det svevende er hos ham et uttrykk for lykke, ekstase og åndelig opphøyelse – ikke angst.
Minnet og den jødiske arven
Gjennom hele hans verk løper en tråd av jødisk folklore og religiøs symbolikk. Fiolinisten, den flygende kua, hanen, den brennende lysestaken og landsbyens trehus er alle ladet med betydning hentet fra det hasidiske livet i Vitebsk. Chagall malte sjelden direkte etter modell; han malte etter hukommelsen, og derfor forvandles den lille russiske byen i bildene hans til et tidløst, mytisk sted. Denne forankringen i det selvopplevde gjør at selv de mest fantasifulle motivene hans føles ekte.
Glasmålningar, operatak och arv
Under de sista decennierna av sitt liv blev Chagall en av världens mest efterfrågade konstnärer för monumentala offentliga verk. I samarbeid med glasskunstneren Charles Marq utførte han til sammen 86 glassmalerier for kirker, katedraler og offentlige bygninger i Europa, Israel og USA – et arbeid som pågikk i over tjue år og gjorde hans lysende farge til en del av arkitekturen.
Takmålningen i Parisoperan
År 1964 invigdes Chagalls kanske mest spektakulära offentliga verk: den nya takmålningen i Parisoperan, Opéra Garnier, beställd av den franske kulturministern André Malraux. Den cirka 220 kvadratmeter stora målningen visar i drömska färgfält scener ur fjorton stora kompositörers operor, från Mozart och Wagner till Verdi och Berlioz. Att en judisk, ryskfödd modernist fick måla taket i denna symbol för fransk kultur väckte debatt, men verket har sedan dess blivit en av operans mest älskade sevärdheter.
Glasmålningar och America Windows
Bland Chagalls mest berömda glasmålningar finns fönstren i Fraumünsterkyrkan i Zürich, invigda 1970, och fönstren i katedralen i Reims, invigda 1974. År 1977 skänkte han verket America Windows till Art Institute of Chicago för att fira USA:s 200-årsjubileum; de sex panelerna hyllar musiken, måleriet, litteraturen, arkitekturen, teatern och dansen. Hans förmåga att låta dagsljuset lysa genom mättade blå och röda toner gav en helt ny generation kyrkorum och offentliga byggnader dess särprägel.
Fredsfönstret och den svenska kopplingen
Et av Chagalls mest betydningsfulle verk befinner seg ved FNs hovedkvarter i New York. Det såkalte fredsvinduet, innviet i 1964, er viet den svenske FN-generalsekretæren Dag Hammarskjöld, som omkom i en flyulykke i daværende Nord-Rhodesia i 1961. Vinduet, fylt med symboler for fred og kjærlighet, knytter på denne måten Chagalls kunst til svensk historie. I Sverige ble verkene hans dessuten vist i en stor og svært godt besøkt utstilling på Moderna Museet i Stockholm, som pågikk fra 25. september til 5. desember 1982 og ble en av årets store publikumssuksesser.
Chagall i hjemmet
Få kunstnere tilfører et rom en så umiddelbar varme som Marc Chagall. Hans drømmeaktige motiver med svevende elskende, blå netter, buketter og fiolinspillere tilfører en poetisk og romantisk stemning som passer både i lyse, skandinaviske interiører og i mer personlige, fargerike rom. Et Chagall-bilde blir sjelden bare dekorasjon; det forteller en historie og inviterer til å drømme seg bort.
Chagalls sterke fargepalett gjør at ett enkelt bilde holder lenge. Et blått kjærlighetsmaleri eller en plakat med den svevende fiolinspilleren fungerer utmerket som et ensomt blikkfang over en sofa, en seng eller i en lesekrok, der den mørke bakgrunnen og de glødende aksentene får rommet til å føles lunt. Vil du samle flere Chagall-motiver, kan du gjerne gruppere dem etter farge – de dypblå bildene for seg – slik at helheten føles rolig og harmonisk snarere enn rotete. Du finner denne typen motiver i vår kolleksjon av bilder av kjente kunstnere, blant våre grafiske plakater og i utvalget av retro- og vintageplakater, med passende rammer som supplement.
Ettersom Chagalls bilder ofte er bygget opp rundt dype blå og røde toner, gjør de seg best med en ramme som ikke konkurrerer med fargene. En smal ramme i mørkt eller naturfarget tre rammer inn motivet uten å stjele oppmerksomheten, mens en forgylt ramme kan fremheve de varme aksentene i et solfylt, romantisk maleri. Vil du forankre bildet i rommet, kan du la et tekstil eller en detalj i interiøret gjengi en av bildets farger, slik at kunsten føles som en selvsagt del av helheten.
Tips: Chagalls verk gjør seg best i et miljø med varmt, dempet lys som fremhever de dype blå og røde tonene. Heng gjerne bildet der kveldslyset fra en lampe faller mykt over det, heller enn i skarpt motlys. Flere råd finner du i vår guide til bildevegger og i artikkelen om å ramme inn kunst.
Tidslinje
1887 – Marc Chagall blir født 7. juli i Vitebsk i Det russiske imperiet, som eldst av ni barn i en jødisk familie.
1907 – Flytter til Sankt Petersburg og studerer blant annet under scenografen Léon Bakst.
1910 – Reiser til Paris og bosetter seg i kunstnerkolonien La Ruche i Montparnasse.
1914 – Stiller ut på galleriet Der Sturm i Berlin og blir værende i Russland da krigen bryter ut.
1915 – Gifter seg med Bella Rosenfeld og maler Fødselen.
1918 – Utnevnes til kunstkommissær i Vitebsk og grunnlegger en kunstskole i byen.
1923 – Vender tilbake til Paris etter en periode i Berlin.
1941 – Flykter fra det nazi-okkuperte Frankrike til USA.
1944 – Hustruen Bella dør i New York.
1948 – Vender for godt tilbake til Frankrike og bosetter seg etter hvert i sør.
1964 – Fullfører takmaleriet i Operaen i Paris og fredsvinduet i FNs hovedkvarter.
1973 – Musée national Marc Chagall åpner i Nice rundt serien Le Message Biblique.
1985 – Marc Chagall dør 28. mars i Saint-Paul-de-Vence, 97 år gammel.
Relaterte kunstnere
Chagall virket midt i den parisiske avantgarden og delte by og tid med flere av århundrets største navn. Møtet hans med den geometriske formverdenen knytter ham til Pablo Picasso og kubismen han ble kjent med i La Ruche, mens de lysende, følelsesstyrte fargene hans leder tankene til vennen Henri Matisse, som i likhet med Chagall levde og virket på den franske rivieraen. I det samme atelierhuset i Montparnasse arbeidet Amedeo Modigliani, en annen innvandret kunstner i École de Paris som i likhet med Chagall gikk sin helt egen vei. Som russisk modernist tilhørte han samme generasjon som abstraksjonens pioner Wassily Kandinsky, og den drømmeaktige billedverdenen hans plasserer ham i utkanten av surrealismen – en merkelapp han selv aldri godtok. Chagalls eventyrlige billedverden har også tydelige berøringspunkter med naivismen og den naive kunsten, der minnet, folkloren og den fritt fabulerende fortellingen veier tyngre enn det korrekte perspektivet. En samlet oversikt over alle sidene våre om kunstnere og kunstbevegelser finner du i Kunnskapsbanken.
Vanlige spørsmål om Marc Chagall
Vil du ta med deg en bit av Chagalls drømmeverden hjem? Utforsk kolleksjonen vår med malerier av kjente kunstnere og les mer i guiden vår om å velge riktig kunst til hjemmet. Mer bakgrunn finner du hos Musée national Marc Chagall i Nice, hos Art Institute of Chicago og i oppslagsverket Wikipedia.